Denna dag ligger mig kär, dagen då jag äntligen skulle få se Johan Palm. Minns hur jag hade sett fram emot det och hur alla andra förutom jag hatade han. Jag älskade han.

Han bara stod där framför mig och sjöng, kunde ju fan inte ens fatta det. Köpte ett nummer av tidningen OKEJ för att få affisch på han, ringde och rösta på han 7 gånger varje fredag och grät ibland om kvällarna. Sjukt.

Men när han väl stod där och sjöng, och jag fick rysningar kom jag på att jag inte ville röra han. Om jag skulle krama han skulle allt bli förstört, han skulle vara orörd HAHA

Lille Palm, jag är fan inte kär i dig längre, men din musik är fortfarande grym :)